Mina – mamma 16 år

Mina var bara femton år när hon blev gravid. Hon stod emot vuxenvärldens varningar och valde att behålla barnet. Idag är hon lycklig mamma till en liten stjärnögd treårig flicka med mörka lockar.

Hemma i lägenheten i Skogstorp kliver lilla Cassandra omkring i mammas högklackade skor. Hon lånar gärna sin mammas smink också, berättar Mina.

Mina är 19 år och går på frisörprogrammet på gymnasiet. Att plugga samtidigt som hon har hand om sin lilla flicka, har fungerat bra. Olyckskorparna som varnade henne för att få barn har inte fått rätt. Idag verkar Mina trygg i sin föräldraroll, men från början var det inte så.

Beslutade att behålla barnet

När hon fick reda på att hon var gravid, hade det redan gått nästan fyra månader. Hon visste varken ut eller in först. De flesta vuxna varnade henne och menade att hon inte kunde ha barn nu, hon var ju själv ett barn! Många tyckte att hon skulle göra abort. Men tiden gick och när Minas mamma lovade att ställa upp och hjälpa henne med precis allt, bestämde hon sig för att behålla barnet. Själv hade hon aldrig varit någon ”barnmänniska”, men det kändes rätt. Dessutom såg hon att det gick så bra för kompisen Linda som fått barn innan, mellan åttan och nian. Det styrkte henne i hennes beslut.

När Mina gått första terminen på gymnasiet föddes lilla Cassandra, dagarna före jul. Det blev en oförglömlig julafton det året, det hände saker hela tiden och julklapparna blev inte färdigutdelade förrän efter midnatt, berättar Mina. Första tiden som mamma var kaotisk. Mina hade knappt sett en bebis innan och kände sig ibland som ett stort frågetecken, lite ”Jaha, vad gör man nu då?”.

Ett normalt tonårsliv – nästan…

Efter åtta månaders föräldraledigt började hon skolan igen, hon valde att börja i ettan igen. Minas mamma tog hand om Cassandra om dagarna, men så snart lillflickan var stor nog fick hon börja på dagis.

Att gå i skolan är ungefär som att jobba, så det är inga problem, tycker Mina. Hon betonar att hon måste fortsätta att tänka på sitt eget liv också, och göra det hon vill.

-Om jag mår bra, då märker Cassandra det. Den känslan smittar av sig på henne, säger den beslutsamma unga mamman.

Tack vare att hennes mamma hjälper henne mycket med barnet, har Mina kunnat fortsätta sitt vanliga tonårsliv trots att hon är småbarnsförälder. Men hon kan ju inte vara ute nästan varannan kväll och festa, som en del av kompisarna. Det gör inget, tycker hon, för hon har inte det behovet.

Ångrar sig aldrig

Visst händer det att Mina liksom andra småbarnsföräldrar längtar efter att ha ett dygn helt för sig själv. Men ångrar sig det gör hon aldrig. Idag kan hon inte tänka sig ett liv utan Cassandra.

- Det är ju en underbar människa som kom in i mitt liv, en liten figur som är en del av mig. Och jag behöver aldrig mer känna mig ensam, säger hon.

Källa: http://www.ekuriren.se/sjudagar/artikel.php?id=670696&avdelning_1=110&avdelning_2=150